Vad återstår när folkhögskolor och studieförbund drar ned eller helt lägger ned?

När dåvarande utbildningsminister Mats Persson inledningstalade på Rörelsefolkhögskolornas kongress i april 2023 valde han att vara personlig. Hans tal handlade om hans pappa rektorn, som ägnade fritiden åt studiecirklar och studieförbund. Pärmarna med listor och material fyllde pappans bokhyllor. Vi var många som blev rörda och kände igen oss. Studieförbund och studiecirklar har betytt mycket för mångas livsresor.

Olof Palme kallade Sverige för en studiecirkeldemokrati. Och han sa det med starkt stöd i riksdagen. Hela riksdagen. Studieförbund och studiecirklar, folkhögskolor och livslångt lärande har varit en självklar del i det svenska civilsamhället i över hundra år. För lantbrukets söner och döttrar var kursen i Vuxenskolan vägen till bildning och föreningsliv, och kursen på folkhögskolan vägen till vidare studier eller arbete – precis som för dem som engagerade sig i frikyrkor, nykterhetsrörelsen eller arbetarrörelsen.

Dagens studieförbund och folkhögskolor bygger på den traditionen. Med folkrörelserna och civilsamhället som huvudmän tryggas förankringen i hela landet. Folkhögskolornas utbud av konst-, kultur- och hantverkskurser ger tillgång till, bevarar och utvecklar vårt gemensamma kulturarv långt från storstäder och universitetsorter. Studieförbunden bidrar till att det är roligt att leva i hela landet, med kurser som ger jägarexamen eller förarbevis.

– – –

Folkbildningens snabba respons på nya behov i samhället

Tradition i all ära, folkhögskolor och studieförbund har alltid ändrat sin verksamhet som svar på nya behov. Också statens förväntningar på studieförbund och folkhögskolor har ändrats, både under socialdemokratiska och borgerliga regeringar. De höjda ambitionerna har mötts med höjda anslag.

Ta bara flyktingströmmarna. Alla dessa volontärer som ställt upp som cirkelledare, lärare och medmänniskor och givit dem som kommit hit den första glimten av Sverige. Kurser i vardagssvenska, den helt nya insatsen svenska från dag ett, middagar, klädbytardagar och fikastunder, allt arrangerat av studieförbunden med deras lokaler, engagerade medlemmar och stora kontaktnät i alla Sveriges orter och städer.

– – –

Men det gäller också kompetensförsörjningen. Behandlingsassistenter, fritidsledare, socialpedagoger och lärarassistenter är yrkesgrupper som är hett eftertraktade på arbetsmarknaden – och som behövs om vi ska knäcka gängkriminaliteten! De utbildas sedan decennier på folkhögskolor runt om i landet. Som ett svar på behoven i vård och omsorg har många folkhögskolor också tagit ett nytt ansvar för undersköterskeutbildningar som leder till legitimation och till jobb.

Det är också på folkhögskolor som introduktionskurser av olika slag ges – helt nödvändiga broar mellan en avbruten skolgång och allmän kurs eller komvux. Och vidare studier eller jobb. Det är ingen slump att folkhögskolan är den utbildningsform som välkomnar deltagare med NPF-diagnoser eller andra funktionsnedsättningar som annars inte får vare sig stöd eller en öppen famn på annat håll.

Idag stärker Sverige beredskapen, och även här har folkbildningen och civilsamhället en given roll.

Från satsningar till nedskärningar

Under regeringarna Reinfeldt, Löfven och Andersson ökade anslagen till yrkesutbildningar på folkhögskolorna och insatser för nyanlända på studieförbunden stadigt. Den banan bröts hösten 2022. Och med 2023 års budget kan vi konstatera att folkbildningen när mandatperioden är slut kommer att ha 900 miljoner mindre än när mandatperioden började; folkhögskolorna har blivit av med 500 miljoner och fått 100 miljoner, medan studieförbunden blir av med 500 miljoner.

Det betyder färre kurser, färre utbildningar, färre människor som får chansen. Kulturens studieförbund blev först att kasta in handduken, men risken är betydande att fler folkhögskolor och studieförbund får lägga ner.

– – –

Folkbildning är inte en höger- eller vänsterfråga

Från politiskt håll möter man allt oftare en syn på folkbildningen som ett vänsterprojekt, något som hör till en socialdemokratisk intressesfär. Då har man helt missat att flertalet folkbildningsaktiviteter i Sverige äger rum utanför den breda arbetarrörelsen. Frikyrkorna, nykterhetsrörelsen, borgerligt präglade politiska rörelser är tillsammans långt större än arbetarrörelsen i folkbildningen.

Och vart tog arvet efter Hans L. Zetterberg vägen? Moderaternas chefsideolog, som sjöng civilsamhällets lov och ägnade decennier åt att försöka få svenskarna att begripa poängen med civilsamhället. Idag är han märkligt bortglömd. Vad var det som hände med de borgerliga partier som nu verkar se folkrörelserna, frikyrkorna, fackföreningarna och civilsamhället som underlägsna staten och marknaden?

– – –

Folkbildningen har byggts upp under 150 år. Den är äldre än vår demokrati; det var folkbildningens män och kvinnor som drev igenom allmän och lika rösträtt för män och kvinnor i Sverige. Folkbildningen har byggt vårt land med ideella krafter och frivilliga insatser och med det skapat tillit och sammanhållning. Den har hela tiden varit ett gemensamt ansvar, från vänster till höger, med starkt stöd i Sveriges riksdag.

Nu sviktar det stödet. Folkbildningen kämpar med drakoniska nedskärningar. Vad återstår när folkhögskolor och studieförbund drar ned, överger hjärtlandet eller helt lägger ned? Kommer det att finnas plats för mer än den starka staten och den effektiva marknaden i vår nya sköna värld?

Foto: Kristian Pohl