Vi står inför ett vägval – ska alla ha rätt till bildning och kultur?

Samtidigt som många, inte minst politiker, talar sig varma om bildning, läsning och kultur i hela landet, monteras den grund som allt detta vilar på ned – bit för bit. Folkbiblioteken och studieförbunden, två av våra viktigaste demokratiska institutioner, står vid vägs ände, eller i alla fall ett vägskäl. Med det i fokus tog en ny rapport form, en rapport som skulle titta närmare på vad som händer med ett land, och i ett land, när det som tidigare varit en självklar infrastruktur för folkbildning, läsning, litteratur och kultur hårt och brutalt, men också långsamt och ihållande under en lång period, fått sämre förutsättningar att verka.

I rapporten Vid vägs ände? visar vi, Svensk biblioteksförening, tillsammans med Folkbildningsrådet och Studieförbunden i samverkan, hur den kulturella infrastrukturen i Sverige slagits sönder sedan 2014. Sedan dess har studieförbunden förlorat 30 procent av sina offentliga bidrag. Nu väntar nya neddragningar: 100 miljoner kronor av de statliga bidragen försvann i år, ytterligare 150 miljoner tas 2026. Samtidigt har folkbibliotekens totala driftskostnader ökat med bara två procent – trots att Sverige fått 840 000 fler invånare och haft en betydligt högre inflation.

Kulturens infrastruktur monteras ner

Konsekvenserna syns överallt. Nästan var tionde bemannat bibliotek eller bokbusshållplats har försvunnit. En tredjedel av studieförbundens lokaler är helt eller delvis borta sedan 2023. I många landsbygdskommuner har en fjärdedel av studieförbundens arrangemang försvunnit som en direkt följd av statens neddragningar. Bakom dessa siffror finns människor som förlorat sin mötesplats, sin cirkel, sitt bibliotek.

I Sverige är vi lyckligt lottade som har en stark och tydlig bibliotekslag. Ett folkbibliotek ska finnas i varje kommun och det finns ett tydligt uppdrag att verka för det demokratiska samhällets utveckling, för åsiktsfrihet och tillgång till litteratur och kultur, men också för att stärka människors medie- och informationskunnighet.

Runt om i landet kämpar många folkbibliotek, särskilt utanför storstadsregionerna, med att uppfylla bibliotekslagen. I den ställs samma krav på alla bibliotek, oavsett storlek. Ett folkbibliotek ska, och vill, arbeta läsfrämjande, med informationsförmedling och medie- och informationskunnighet. En viktig metod för att alla ska få tillgång till läsning och guidning i datorer och mobiler är den uppsökande verksamheten. Den är särskilt riktad till barn och unga, och personer med funktionsnedsättning, och andra människor som annars kan ha svårt att hitta till biblioteket på egen hand. Det är verksamhet som i många kommuner är svår att upprätthålla, samtidigt som bibliotekslokaler förfaller så till den milda grad att det ibland läcker från taket.

Landsbygden drabbas hårdast

Rapporten Vid vägs ände? visar att de som drabbas hårdast av neddragningarna är landsbygdskommunerna och de människor som bor där. Den som bor i en större stad har ofta andra kulturverksamheter att vända sig till, även om biblioteket eller studieförbundslokalen lägger ner. För de som bor i mindre städer eller landsbygdskommuner kan biblioteken och studieförbunden vara de enda som erbjuder kultur och folkbildning av olika slag.

Den försämrade ekonomin för folkbiblioteken och studieförbunden skaver. Det kommer tydliga besked från regeringen att folkbiblioteken är kommunernas huvudbry och därmed ska de också stå för de ekonomiska resurserna. Men både AI-kommissionen och kulturkanonutredningen pekar på hur avgörande folkbibliotek och studieförbund är för att stärka bildning, motverka desinformation och främja kreativitet. Hur ska dessa ord betyda något när finansieringen samtidigt skärs ned? Och när statligt finansierad samhällsservice så som statens servicekontor läggs ner på över 30 orter, vem tar då över alla frågor om myndigheters digitala tjänster, stöd för att kunna logga in på banken eller komma i kontakt med sin telefonoperatör? I många fall hamnar det hos biblioteken, utan utökade resurser.

Allt detta är en del av bibliotekens uppdrag, att stärka medie- och informationskunnigheten hos befolkningen, men att ta över det som varit statens ansvar utan att få resurser gynnar varken biblioteken eller de som är i behov av stöd i sin relation till myndigheter. Ena handen ger stöd till läsfrämjande insatser medan den andra handen lägger över andra arbetsuppgifter utan att tillföra resurser.

Demokratins överlevnad står på spel

Det här handlar inte bara om kulturpolitik, det är heller inte en vänster-högerfråga. Det handlar om demokratins överlevnad. När bibliotekens verksamhet krymper på vissa håll i landet och studieförbunden stänger då försvinner platserna där människor möts, lär och växer tillsammans. Invånarna i Sorsele har samma rätt till böcker, samtal och konserter som invånarna i Stockholm. Staten, kommunerna och regionerna måste ta ett gemensamt ansvar för långsiktig finansiering. Utan en stabil kulturell infrastruktur kommer klyftorna växa och samhällsdebatten försvagas.

Vi står inför ett vägval: ska Sverige fortsätta vara ett land där alla har rätt att bilda sig och delta i kulturlivet – eller ska det bli ett privilegium för dem som bor i de största städerna?

Foto: Severus Tenenbaum