Kan podcasts vara folkbildande?

Under en period för många år sedan hade jag som vana att argt kommentera alla twitterinlägg som beskrev böcker eller TV-program som folkbildning. "Jag tror du menar allmänbildning", eller "På Spåret är ett lättsmält program med kunskapsinslag – men det är INTE folkbildning", skrev jag. Min ingång var att folkbildning innebär att människor lär sig i grupp. Folkbildning kräver interaktion – och det är i mötet mellan människor som kunskapen uppstår och växer.

Jag tror att en del av förvirringen härstammar från att många människor blandar ihop allmänbildning och folkbildning. Som att folkbildning är allmänbildning på en större skala – det vill säga insatser som är lättillgängliga och inbjudande – och ger kunskap till många människor. Men det är inte vad folkbildning är. Snarare än att "folket bildas" handlar folkbildning om att "folk bildar sig". Du lär av mig och jag lär av dig.

Det här var alltså för sex, sju år sedan. Nu är jag lite mindre fundamentalistisk – och dessutom diskuterar jag inte saker i sociala medier, längre. Istället har jag gått och blivit en sån där person som gör podcasts. Så, har min inställning förändrats? Tycker jag plötsligt att en podcast eller ett TV-program faktiskt kan vara folkbildning? Egentligen inte. Men jag är inte längre så intresserad av att slå vakt om ordet. Språket utvecklas, hela tiden. Om människor vill använda "folkbildning" för att beskriva något som är underhållande, lättillgängligt och allmänbildande – vem är jag att stå i vägen för det?

De senaste tre åren har jag arbetat med en satsning som heter "Allt vi inte pratar om". Det har bland annat blivit en bok – och två säsonger med podcastavsnitt. Bakgrunden är att jämlikhetsstiftelsen Make Equal vill få killar och män att prata – om sådant vi normalt inte pratar om. 2016 lanserades därför ett initiativ med samtalsupplägg och inspirerande frågor. Initiativet kallas #killmiddag. Och det, mina vänner, är folkbildning! Under en killmiddag träffas nämligen människor på riktigt – och interagerar med varandra. Tankar och känslor samspelar och deltagarna bygger något större, tillsammans.

Jag testade en sån där #killmiddag, strax efter att initiativet lanserades, sommaren 2016. Och mitt intryck var att det var nyttigt och intressant och spännande att ha den typen av samtal – men det är också svårt att prata om saker vi normalt inte pratar om. Genom att följa mig och Ida Östensson i "Allt vi inte pratar om", blir läsaren eller lyssnaren inspirerad att själv testa en #killmiddag. Om vi kan, kan du! Tillsammans med Studiefrämjandet tog vi sedan fram en studiehandledning, så att den som lyssnar på podden kan diskutera med sina kompisar.

Nu, i säsong två, har vi gått vidare från samtalsformatet. Istället undersöker vi olika dilemman eller problem – som jag försöker hjälpa till att lösa. Ämnet är fortfarande män och manlighet, men det finns inte längre någon tillhörande studiehandledning eller samtalsguide. För att hitta svaren måste jag resa land och rike runt och hitta människor med olika ingångar och kunskaper. I ett års tid har jag arbetat med de här berättelserna, tillsammans med min producent, Tanvir Mansur och ljudteknikern, Nisse Björn. Vi är väldigt stolta över resultatet. Men... Är det folkbildning? Det beror väldigt mycket på vad du menar med ordet. Jag är som sagt inte så bestämd av mig, längre. Men jag skulle ändå svara nej. Kanske kan det bli folkbildning, om du lyssnar – och sedan fortsätter prata, med andra? En bra podcast, precis som en god bok eller en fängslande film, kan ge bra underlag för diskussion och samtal. Folkbildning uppstår när vi reflekterar över innehållet, tillsammans.

Thor Rutgersson är författare och frilansskribent – och arbetar regelbundet som utredare för Folkbildningsrådet. Just nu rullar säsong två av "Allt vi inte pratar om", från Make Equal, på Acast, Spotify, iTunes och Podcaster. Nytt avsnitt finns att streama varannan vecka.

Foto: Magnus Liam Karlsson