"Genom konstnärlig utveckling revs muren av diskriminering"

1987 startade jag tillsammans med Studieförbundet vuxenskolan i Malmö Moomsteatern för skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning (IF). Vi utgick från folkbildningen som plattform och hade en värdegrund som bejakar den lilla människans rätt att lära sig till det yttersta av sin förmåga – något som på den tiden var i det närmaste revolutionerande premisser. Vi skulle aktivt bannlysa alla pedagogiska, terapeutiska och sociala mål, till förmån för att enbart arbeta med konstnärliga mål. Bara att godta de premisserna är ett mod som manifesterar folkbildningens storhet. Folkbildningen är en arena som skapar delaktighet och som erbjuder förkovran och möjligheter till personlig utveckling för deltagare med IF. De flesta andra vägar i samhället är stängda.

Under åren har det gått så bra för Moomsteatern och skådespelarna att de övergick i professionell anställning och drift 2005. De har utbildats på teaterhögskolan, gått med i Teaterförbundet och fått marknadsmässig lön enligt scenkonstavtalet. Numera repar de en pjäs, spelar en annan och turnerar med en tredje samtidigt, och samproducerar med institutionsteatrar på lika villkor. Skådespelarna med IF har genom sitt arbete på teatern rivit ner varenda mur av strukturell diskriminering.

Nyckeln till teaterns framgång ligger i att skådespelarna nådde sådan konstnärlig utveckling och kompetens att frågan om representation på lika villkor kunde ställas. En fantastisk sannsaga som – så långt jag vet – inte har någon motsvarighet i världen.

Men den här utvecklingen ställer också till problem. Även professionella skådespelare med IF åldras, går i pension, eller väljer nya vägar efter ett långt liv på scenen. Vem ska ta över, och på vilken konstnärlig nivå finns dessa talanger?

Metodboken Från Drömmar till Dramaten

I nuläget är teater av och med skådespelare med IF nästan en folkrörelse. I studiecirklar, föreningar, estetgymnasier och dagliga verksamheter skapas det som aldrig förr. Många drömmer om att få jobb som skådespelare, men fokus på att utveckla konstnärlig kvalitet har av olika anledningar inte alltid funnits i tillräcklig utsträckning. Det kan bero på att det inte är målet. Att man bara vill ha kul med varandra. Men det kan också bero på att man inte riktigt vet hur man ska arbeta systematiskt och metodmässigt för att komma dit.

För att hjälpa till med detta har jag skrivit boken Från Drömmar till Dramaten – om att utveckla skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. Målgruppen är cirkelledare, folkhögskollärare, pedagoger, regissörer och verksamhetsansvariga i civilsamhälle, utbildning och offentligt drivna verksamheter. Min förhoppning är att folkbildningens aktörer med den här boken som verktyg även framöver ska bidra till att fler sceniska talanger når högre konstnärlig kvalitet.

Boken ger inga tips om att prova på teater i största allmänhet eller kul övningar för social utveckling. Den ska i stället användas av personer och verksamheter som vill att deras ensemble med skådespelare med IF ska utveckla konstnärlig kvalitet på scenen.

Boken behandlar anpassad kommunikation, hur viktigt behärskandet av improvisation är för all annan utveckling, hur man njuter av misslyckanden, och hur ständigt nya, till synes omöjliga utmaningar sträcker ut skådespelarnas medvetenhet och sceniska förmåga.
Den behandlar "learning by doing", hur man kan använda professionella scenkonstnärer för den egna utvecklingen, hur man rollbesätter och planerar repetitionsperioder. Olika metoder för att lära text, hur man får ner det man erövrat i muskelminnet och att fusk är bra – bara det fungerar.

I boken varvas konkreta råd och metodtips med exempel ur Moomsteaterns historia. Hur vi placerat repetitioner i verkligheten för att överkomma problem med att förstå och utföra sin rollgestaltning, hur vi genom vadslagning och maktskiften skapar en ensemblekänsla redo att erövra världen och vad tyckte egentligen schimpansen på Köpenhamns zoo om att utbilda han som skulle spela Kung Louie i Djungelboken?