Året på folkhögskola gav mig något jag inte visste att jag saknade

Jag går första året på kursen Friluftsliv, hantverk och ledarskap på Sjöviks folkhögskola. En utbildning full av tvära kast. Ena veckan kan vi vara ute och paddla fors och bo i tält tillsammans, för att veckan därpå bygga ett par egna skidor i trä eller ha en workshop om gruppdynamik och konflikthantering. När vi hade öppet hus tidigare i vår höll jag ett tal om mitt år på folkhögskolan, om hur folkhögskolan är en demokrativerkstad, om vikten av sammanhang och livslångt lärande. Denna text är en bearbetad version av det talet.

Innan jag sökte in på Sjövik pratade jag lite om det med min bror. Min bror älskar bildning och fortsätter att utbilda sig genom livet. Han njuter i fulla drag av att gå in i sin egen bubbla, av att läsa och skriva och lära sig nytt, men också av att få ett gott omdöme av läraren på slutet. Precis som jag själv har han erfarenhet av att gå på universitet, men ingen av oss hade gått på folkhögskola och hans bild av att gå på folkhögskola kunde sammanfattas som ”Man får bara en massa vänner, men inga betyg.” Jag hörde på honom att han hade invändningar mot det, men jag tänkte samtidigt att det lät ganska trevligt och att det kanske var precis det jag behövde just då.

Vi skapar folkbildning tillsammans

En central del med folkhögskolans metod är att deltagarna själva är med och formar kursinnehållet. Det gör att det sällan blir samma kurs varje år, även om den kanske heter samma sak. Varje deltagargrupp bidrar också till en form av kultur som frodas på skolan, utanför det faktiska kursinnehållet. Det är en del av hur folkbildningen jobbar för att stärka demokratin och ge alla rätt till kunskap och livslångt lärande. Det viktiga är att vi gör något tillsammans med andra. Det är för många av oss sammanhanget och aktiviteten i sig som är det meningsfulla, det som är belöningen, snarare än att få ett betyg eller omdöme på slutet.

När jag höll det här talet bar jag kläder som jag själv gjort. En t-shirt jag stickat och ett par shorts jag sytt. De kläderna har en direkt koppling till mitt år på folkhögskola, för även om det inte står stickning på schemat så har sammanhanget, miljön och människorna bidragit till att jag plockat upp den kreativa och skapande tråden igen. Stickkunskaper som fallit i glömska fick plats att blomma ut igen och ett syprojekt under kursen gav mig inspiration att testa något nytt och jag fortsatte sy på egen hand. På Sjövik så inspireras vi helt enkelt av varandra och kommer på nya idéer att testa hela tiden.

Vi övar på demokrati

Dagen efter jag höll talet som är grunden för det här blogginlägget så fyllde jag 40 år. Jag är en av de äldre i min klass och har tagit tjänstledigt för att gå den här kursen. Jag har känt att jag är duktig på mitt jobb och har övat upp ett självförtroende i det – men det var något annat som saknades i livet, som har mer att göra med självkänsla. Var i samhället kan man öva på självkänsla och att bara känna sig bra i sig själv oavsett hur man presterar och hur resultatet blir? Mitt svar är: på folkhögskola.

Oavsett vilken kurs vi går har vi gemensamt att vi övar på å ena sidan att vara i ett sammanhang och en grupp med olika viljor, och å andra sidan att bli mer av en individ och få syn på vad som är viktigt och intressant för mig själv. Och det låter ju trevligt, men det är faktiskt också det som är grunden för vår demokrati. Att vara del av en gemenskap där viljor och behov spretar åt olika håll – och känna att min röst är värd något. Vi övar demokrati. Det är vad vi gör på folkhögskola.

Folkhögskolan är inte självklar

Folkhögskolan och andra former av folkbildning har de senaste åren kommit att ifrågasättas. Det är inte helt enkelt att mäta resultatet av folkbildning. Det kan vara svårt att förutse vad deltagarna sen gör med de insikter man fått under kursen. Åtstramningar i folkhögskolornas ekonomi och ett mer slimmat utbud av kurser är en effekt av att våra politiker inte fullt ut förstår eller värdesätter folkhögskolans roll i vårt samhälle och vilken betydelse som bildning kan ha i en människas liv.

Det påverkar folkhögskolans förutsättningar att uppfylla sitt syfte. Ett av de kännetecknande dragen för folkhögskolan är förmågan att svara upp mot samtiden – att i varje tid kunna anpassas utifrån de bildningsbehov som finns just nu, och för att fånga upp de grupper som bäst behöver den. Det krävs ett visst rörelseutrymme för att folkhögskolan ska kunna anpassas och utvecklas i dialog med sin tid, ett rörelseutrymme som begränsas när politikerna har en alltför snäv bild av bildningens värde.

Samma svar 75 år senare

Inför att jag skulle börja min kurs här gick jag själv på öppet hus för ett år sen, med mig hade jag min mormor som idag är 95 år gammal. För över 75 år sedan gick hon själv på en skola inte helt olik Sjövik. Hon säger fortfarande att det var det viktigaste året i hennes liv och att det gav henne en grund att stå på. Och nu är jag här, 75 år senare, och säger precis samma sak: Folkhögskolan ger en så viktig grund för livet. Därför är det så viktigt att vi inte tar folkhögskolan för given. Ju fler som söker sig hit, desto bättre förutsättningar har den att fortsätta vara stark och följa med i sin tid.