Att jobba på folkhögskola ger hopp om demokratin och framtiden

Jag är född på 1980-talet och har vuxit upp med en stark tilltro till demokratin och dess möjligheter. Sedan en tid tillbaka är demokratin på tillbakagång i världen och det kan kännas tungt. Därför är jag glad att jag får arbeta i en verksamhet som ger mig hopp. Jag är nämligen rektor på en folkhögskola.

Innan jag började arbeta på folkhögskola läste jag statsvetenskap. Ibland blev jag mig mer förvirrad än upplyst när vi undersökte och dissekerade den demokratiska idén, till slut kändes det som att både allt och inget kunde rymmas under begreppet. På min folkhögskola däremot – där känns det inte alls svårt. Jag ser hur vi i praktiken uppfyller uppdraget “att stärka och utveckla” demokratin varje dag. Hur gör jag det? Följ med på en vanlig dag hos oss.

En kopp kaffe och samtal

På morgonen går jag uppför den branta backen till vår 1700-talsherrgård och svänger förbi cafeterian för dagens första kopp kaffe. Amir sitter alltid vid samma fönsterbord. Han förbereder sig för mattelektionen och vi snackar om hur det går och vilken läkarlinje han ska välja när han är klar. Han är trött på arbetet som väktare och ska äntligen få behörighet till högre studier.

Ida från journalistkursen är också en av de morgonpigga. Hon sitter och läser texter som hon ska ge feedback på. Hon och Amir pratar lite om studiecirkeln i teckenspråk som en annan deltagare ordnade förra veckan. Hur var nu tecknet för “fika”? 

Amir och Ida går olika kurser, med de träffas i matsalen, på våra gemensamma föreläsningar och i våra studiecirklar. De trängs i biblioteket när vi uppmärksammar och samtalar om: Nourouz, Ramadan, Lucia, Alla hjärtans-dag, Reportrar utan gränser, högläsning av Edgar Allan Poe, Stephen King och tusen andra saker. 

De där träffarna är viktiga. Hur många andra verksamheter har en så tydlig blandning av folk från både stad och land, från såväl förort som innerstad, och unga och gamla? Det finns mycket forskning som visar att demokratier behöver mötesplatser och forum där människor samverkar och vi tillsammans med 151 andra folkhögskolor skapar och möjliggör dessa mötesplatser varje dag. Mötesplatser bidrar inte bara till samtal och ökad förståelse för andra, utan också att det blir svårare att förfrämliga personer med annan bakgrund än en själv. 

Vid lunch samlas alla som går på skolan i matsalen. Det är fisk med konfiterad fänkål till lunch och ljudnivån är hög. Ljudnivån är något vårt deltagarråd har anmärkt på, och därför finns det numera fler lugna matplatser i biblioteket. Alla klasser har regelbundna klassråd för att prata om sina studier och skolgemensamma frågor. Det är ett av många sätt vi på folkhögskolan jobbar med demokrati i praktiken. 

Från fikarum till styrelserum

Efter lunch är det arbetsplatsträff för all personal. Rickard bjuder på tårta eftersom han fyllt år. Han är också personalens representant i styrelsen och rapporterar om ekonomi och kommande kursutbud. Läraren Tara räcker upp handen, hon har en ny kursidé. Många som går våra skapandekurser säger att de behöver en paus från ett stressigt yrkesliv, skulle man kunna göra en kurs riktad till dem – en som handlar både om hälsa och skapande? Rickard lovar att ta upp det på nästa styrelsemöte. 

Alla folkhögskolor måste ha en styrelse som är högst ansvarig för verksamheten. Styrelsen väljs av skolans huvudman, som ofta är en ideell förening, en folkrörelse eller en politisk nämnd om det är en regionfolkhögskola. Att få arbeta i en organisation som i grunden är uppbyggd med demokratiska verktyg gör att alla som går eller arbetar på en folkhögskola får stor övning i vad demokrati i vardagen kan innebära. Det blir oftast lättare att kliva in i andra demokratiska sammanhang om man är van vid arbetssättet. 

Vad betyder folkhögskolan för dig?

Klockan 15:30 är skoldagen nästan slut, men jag har lovat att ha en lektion. Floristklassen ska prata om folkbildningens historia i Sverige. Vi startar lektionen med att alla får skriva ett ord de förknippar med folkhögskolan på tavlan. 

Jag har gjort övningen i flera år och det ord som flest väljer är gemenskap tätt följt av utbildning, framtid och personlig utveckling. Det glädjer mig då vi jobbar hårt varje dag för att det ska vara just så. Vi gör det genom allt ovan beskrivet, men också genom att ha sammanhållna grupper med vuxna deltagare som förväntas bidra till det gemensamma lärandet. Deltagare på folkhögskolan brukar bli trötta på grupparbete. Och så ska det vara! Här blir de mer än bekanta. De lär känna varandra och framför allt sig själva. Viktig kunskap att ta med sig ut som samhällsmedborgare i en demokrati. 

Även denna dag går jag från jobbet med hopp om framtiden!