Snacka Demokratin – när mänskliga rättigheter möter folkbildning

För någon månad sedan kom min dotter hem med sin klasskompis. De förberedde en skoluppgift som gick ut på att debattera samhällsfrågor utifrån politiska partiers världsbild. Jag drogs med i diskussionen men insåg snart hur svårt det är att prata om demokrati och mänskliga rättigheter – trots att jag arbetar med det varje dag.

Svårigheten beror på många saker. Inte minst ser vi hur en ökad polarisering minskar utrymme för nyanser. Detta märks ännu mer under ett valår, när tonen i det offentliga samtalet hårdnar. Idag finns det dessutom få naturliga mötesplatser där människor med olika perspektiv och bakgrunder kan mötas.

Hur mår demokratin i Sverige?

Jag arbetar som generalsekreterare på Civil Rights Defenders. Vi är en internationell människorättsorganisation som har funnits sedan 1982. För oss har det länge varit tydligt att demokratin är på tillbakagång globalt – även i Sverige. Under det senaste decenniet har Sverige genomgått stora förändringar inom kriminal- och migrationspolitiken, förändringar som vi ser innebär försämrat rättighetsskydd och ökad rättsosäkerhet. Komplicerade problem beskrivs med förenklade förklaringsmodeller och kommer med enkla lösningar. Allt fler kommer att drabbas av människorättskränkningar, vissa med förödande konsekvenser, till exempel för de tonåringar som utvisas från Sverige.

Vi är djupt oroade, men gör också vårt bästa för att försöka vända denna utveckling och säkerställa att Sverige som rättsstat och demokrati står starkt även framåt. Våra jurister arbetar med att analysera lagförslag, påverka politiken och driva rättsprocesser och vi skapar opinion. Men det räcker inte hela vägen. Vi behöver vara fler som står upp för våra grundläggande värden. Här blir ett valår en möjlighet, när många funderar på vilket samhälle de vill leva i. 

Människorättsorganisation i folkbildningens skrud

Civil Rights Defenders vision är en värld av demokratiska samhällen där alla har tillgång till sina mänskliga rättigheter. Visionen är grundläggande för vårt arbete, men kan låta abstrakt för många. Vi behöver därför minska avståndet mellan teori och vardag. 
En stor inspiration har varit deep canvassing. Det är en metod som genom längre, empatiska samtal minskar polarisering. Det har bland annat använts av hbtq-rörelsen i USA och har effektivt motverkat homofobiska lagförslag. Receptet är enkelt: möten mellan människor och perspektiv – utan att tappa mänskliga rättigheter som kärna. 

Motsvarigheten i Sverige är en lång tradition: folkbildning. Genom folkbildningens pedagogik kan Civil Rights Defenders få i gång samtal om våra hjärtefrågor på ett sätt som spelar roll. Utifrån detta har vi utvecklat studiecirkelmaterialet Snacka Demokratin. Under processens gång har vi haft ovärderliga möten med folkbildningsinitiativet ViMåstePrata om upplägg, ton och pedagogik. Vi har testat materialet på kontoret och justerat därefter. Vi har skrivit, redigerat och redigerat igen. Vi har korrläst, layoutat och faktakollat. Det är en kollektiv produkt som är skapad ur ett kollektivt arbete . 

En metod för att samtala om svåra ämnen

Studiecirkelmaterialet Snacka Demokratin är ett sätt att fördjupa kunskap om mänskliga rättigheter och demokrati, men även en samtalsmetod. Vi hoppas att materialet ska bidra till att fler engagerar sig för vår demokrati, att fler går till vallokalerna och röstar, och att det görs med mänskliga rättigheter i åtanke.

Under första träffen är övningarna noggrant utformade för att skapa ett öppet samtalsklimat. Olika åsikter ska få plats samtidigt, men man kan också få ändra sig. Träff 2 och 3 fokuserar sedan på mänskliga rättigheter i vardagen. De bygger på scenarioövningar, som alla är baserade på verkliga händelser. Upplägget uppmuntrar deltagarna till att tänka sig in i andras perspektiv. Hur hade jag reagerat om detta hade hänt mig? Vilket stöd hade jag i så fall behövt från samhället ? 

Kollektiv förändringskraft

Den sista träffen är en påminnelse om vad som kan ske när människor går samman. Deltagarna får öva sig i att se sig själva och människorna runtom som aktörer för förändring. Ska jag kontakta studieförbundet för att se om de kan låna ut en möteslokal? Eller en granne som kan göra en affisch? Eller varför inte fråga min engagerade kusin om jag får följa med och dela ut flygblad nästa gång?

Vi hoppas på att deltagarna lämnar studiecirkeln med nya perspektiv och förnyat engagemang. Demokratin må vara på tillbakagång, men tillsammans kan vi vända utvecklingen.