Studieförbunden växer i förorterna
Ett nytt PM från Studieförbunden i samverkan visar att studieförbundens verksamhet krymper i glesbygder som ett resultat av nedskärningar. Samtidigt sker en oväntad ökning i socioekonomiskt svagare storstadsområden.
Förra året publicerades rapporten Vid Vägs ände? som konstaterade att nedskärningar och sämre ekonomi för studieförbund och folkbibliotek har tydliga negativa effekter, särskilt i mindre kommuner. Efter rapporten har Studieförbunden i samverkan gjort en geografiskt fördjupande analys. Den visar att deltagandet i studieförbunden minskar mest på landsbygden i mindre kommuner, samtidigt som den trots nedskärningarna ökar i storstädernas socioekonomiskt svagare områden.
– Vi har i flera undersökningar som gjorts de senaste åren sett den oroande trenden att folkbildningen riskerar att försvinna i glesbygder. Men det som är nytt den här gången är utvecklingen i storstädernas socioekonomiskt svagare delar. Där växer faktiskt studieförbunden, trots den generella minskningen, säger Johan Ernestam som är analyschef på Folkbildningsrådet – och som har varit behjälplig i analysen.
Även tidigare studier har visat på folkbildningens viktiga arbete i marginaliserade stadsdelar jämfört med andra områden i kommunerna. Relativt sett deltar fler invånare i dessa stadsdelar i både studieförbundens verksamhet och folkhögskolornas allmänna och studiemotiverande kurser.
– Studieförbunden har ett kompensatoriskt uppdrag, att arbeta med människor som har stora behov. Det tar vi på stort allvar. I större städer finns det mer resurser och då klarar vi det uppdraget även i de socioekonomiskt utsatta områdena, säger David Samuelsson, generalsekreterare för Studieförbunden i samverkan, i en kommentar till Altinget.
De senaste åren har studieförbundens verksamhet minskat totalt sett över landet, det framgår i rapporten Vid Vägs ände? Nästan var tredje studieförbundslokal har stängt helt eller delvis på grund av nedskärningarna och mer än var femte lokal är helt borta. Nästan 1 000 studieförbundsanställda har sagts upp mellan 2023 och 2025. Värst slår effekterna utanför de större städerna, där folkbildningen och folkbiblioteken ofta är ensamma kulturaktörer eller möjliggörare för ett bredare utbud. Effekterna kan bli allvarliga eftersom folkbildningen utgör en viktig ryggrad och infrastruktur för det lokala civilsamhället.
– Folkbildningen är viktigt i hela landet, men på lite olika sätt. I glesbygder och i marginaliserade områden är folkbildningen ofta avgörande för att många människor exempelvis ska kunna ta del av och utöva kultur, bilda sig och vara med och påverka samhället. Det är en effekt och roll för folkbildningen som vi måste fortsätta att synliggöra, avslutar Johan Ernestam.
