Cecilia Bjursell ny ledamot i Folkbildningsrådets styrelse

Cecilia Bjursell är professor i pedagogik med inriktning vuxnas livslånga lärande samt nyvald ledamot i Folkbildningsrådets styrelse. Under 15 år har hon haft olika former av lednings- och chefsuppdrag i akademin, bland annat som centrumledare på Encell – Nationell kompetenscentrum för livslångt lärande. Därtill har hon lång erfarenhet av styrelsearbete i olika sammanhang.

I ett samtal lyfter Cecilia fram folkbildningen som en självklar del i det livslånga lärandet, och att folkbildningen har en förmåga att vara i takt med tiden och anpassa sig utifrån de behov som finns i samhället.

– Folkbildningen har en unik potential att stärka människor genom att erbjuda sammanhang för utbildning och bildning så att de kan växa, delta och ta aktiv del i samhällets och arbetslivets utveckling, säger hon.

Cecilia framhåller också stora och snabba samhällsförändringar som en nära förestående utmaning för folkbildningen. Studieförbund och folkhögskolor behöver fortsätta jobba med att hitta sin plats när en snabb teknikutveckling påverkar utbildningssektorn, arbetsmarknaden och samhället i stort. Hon understryker vikten av utbildningsinnovation och att våga prova på nya arbetssätt i folkbildningen.

– AI är den faktor som sannolikt kommer att påverka lärande, arbete och samhälle mest framöver, vilket samtidigt gör det ännu viktigare att stärka mänskliga förmågor som omdöme, kritiskt tänkande, kreativitet och ansvar, säger Cecilia. Folkbildningen står nu inför utmaningen att förnya och anpassa verksamheten till ett förändrat samhälle.

Under flera år satt Cecilia med i Folkbildningsrådets expertgrupp, en grupp som var rådgivande i Folkbildningsrådets arbete med analyser och utvärderingar. Hon har även egen erfarenhet av folkbildningen som deltagare.

– När jag var ung deltog jag på konstkurser på folkhögskola och i studieförbund. Under ett år läste jag även franska på Braheskolan på Visingsö och i Aix-en-Provence. Att få vidga sina vyer med inspiration från andra personer är det jag uppskattar mest med tiden på folkhögskola, avslutar hon.