En dag i mina skor – inifrån FolkisUng på Örebro folkhögskola

Hur ser vardagen ut för dem som arbetar med FolkisUng? Här berättar Lara Roswall, delprojektledare i FolkisUng på Örebro folkhögskola, om deltagaravstämningarna runt det runda bordet, om samverkan med kommunen och om deltagare som vågar igen.

ESF-projekt FolkisUng Folkhögskola
Senast uppdaterad:

Samtalet vid det runda bordet

Jag sitter vid det runda bordet i klassrummet. Bakom mig finns några avskärmade studieplatser och bredvid dem en liten soffgrupp. På bordet står en korg med sensoriska hjälpmedel. På väggarna hänger teckningar av skor som deltagarna själva har gjort inom temat ”En dag i mina skor”. Temat ska hjälpa dem att fokusera på sin egen resa och att visa respekt för varandras processer.

Vid bordet sitter lärare, handledare, studie- och yrkesvägledare och delprojektledare. Teamet är samlat, alla utom kuratorn, för en deltagaravstämning. Vi går igenom deltagarnas mål, närvaro och progression, och annat som påverkar deras situation. Så här kan det låta:

– Håller ni med om att det är dags att utmana Ella att utöka sitt schema med en dag till i veckan?

– Flera av deltagarna kämpar med sömnen. Vi behöver lägga in några tillfällen där vi pratar om sömn och strategier för att komma upp på morgonen.

– Farhan skulle behöva ett samtal med studie- och yrkesvägledaren för att vidga sina vyer lite och förstå vilka alternativ som finns för honom. Kan vi få till det redan nästa vecka?

– Amina är verkligen på banan nu. Det känns som att hon är redo för allmän kurs till våren.

Vi hjälps åt att se helheten kring våra deltagare. 

Från hemmet till gemenskap och studier

Min kollega Asimina Diamanti, som också är delprojektledare, uttrycker det så här:

– Vi är folkbildare som månar om att deltagarna ska få möjlighet att komma till tals, växa som människor, öka sina kunskaper och påverka sin livssituation.

De allra flesta deltagare får just det, i alla fall de som kan ge FolkisUng en ärlig chans. För en del är steget för stort, men för andra blir tiden här en vändpunkt. Flera kommer äntligen hemifrån regelbundet, blommar ut socialt och får vänner.

Nio av våra tidigare deltagare läser i dag på allmän kurs på Örebro folkhögskola. Under tiden på FolkisUng insåg flera av dem att de faktiskt skulle klara av att bli färdiga med sina gymnasiala studier om de fick göra det i folkhögskolans lärmiljö. Kulturen och stämningen på skolan är annorlunda jämfört med vad de mött i andra skolformer, mer familjär och i mindre skala. Jag ser hur axlarna sänks. Deltagarna vågar igen.

Det sociala gjorde skillnad

Jag ringer till några av våra tidigare deltagare för att höra hur det går för dem. En deltagare som varit hemma under flera år innan FolkisUng berättar att han nu arbetstränar. Jag frågar vad han fått med sig från tiden på FolkisUng. Han svarar att det sociala var en viktig bit och att det är tack vare FolkisUng som han i dag vågar delta i nya sammanhang, skaffa vänner och hitta nya intressen.

Han brukar tipsa sina vänner om att söka till folkhögskolan om de inte är klara med sina studier. Han menar att det är en superbra miljö att vara i. 

Utan kommunen inget FolkisUng

Utan en god samverkan med Örebro kommun hade vår verksamhet inte funnits. Deltagarna hade helt enkelt inte hittat hit.

Nästan varje vecka är någon av oss på plats i kommunens öppna verksamhet inom det kommunala aktivitetsansvaret (KAA). Där pratar vi med unga som kan vara intresserade av att börja på FolkisUng. Handläggarna känner oss och vi känner dem.

Kommunen bidrar också med busskort och lunchersättning till deltagare under 20 år. Det är avgörande för att de ska kunna delta.