Ny modell för fördelningen av mobilitetsstöd mellan regionerna

Folkbildningsrådet har fått ett nytt uppdrag för att säkerställa deltagandet över regionernas gränser – helt enkelt göra det möjligt för deltagare att studera på folkhögskolor i andra län än det där de själva bor. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har lämnat förslag på en ny överenskommelse om ersättningen för folkhögskoledeltagare som studerar i annan region än den man är folkbokförd i.

Senast uppdaterad:

Mobilitetsstöd kallas det stöd som regionerna betalar varandra för att deltagare ska kunna studera på en folkhögskola utanför den egna regionen. Systemet har funnits länge men ofta kritiserats av regionerna bland annat för att vara ekonomiskt oförutsägbart och svårt att administrera.

För att göra det enhetligt och lättare att administrera rekommenderar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) nu att Folkbildningsrådet ska ta ett samlat ansvar för mobilitetsstödet. Genom att det standardiseras och hanteras enhetligt kan såväl folkhögskolor som regioner avlastas.

– Det är prioriterat att folkhögskolorna ges förutsättning att bedriva folkbildning utan att behöva oroa sig för om de kommer får ersättning eller inte. Folkbildningsrådet kan bidra till den avlastningen genom att vi tar över administration och kvalitetssäkring av mobilitetsstödet, säger Anna-Carin Bylund, Folkbildningsrådets biträdande generalsekreterare.

Nu återstår för regionerna att signera överenskommelsen som SKR tagit fram. Därefter kommer Folkbildningsrådet teckna avtal med respektive region om administration av stödet.

Mobilitetsstödet ökar deltagarnas valmöjligheter

Folkhögskolornas utbud och inriktningar skiljer sig mellan regionerna. Att säkra den ekonomiska kompensationen mellan landets folkhögskolor är ett sätt att bevara möjligheten för deltagare att söka sig till en folkhögskola utifrån de egna behoven och önskemålen, oavsett vilken region man bor i.

– Att studera på folkhögskola är för många deltagare en viktig vändpunkt i livet. Och i slutändan är det vad detta handlar om – att så många som möjligt ska få chansen att ägna sig åt de studier som passar dem bäst, vid någon av landets 154 folkhögskolor, avslutar Anna-Carin Bylund.