Kulturarv och lockrop i Sörmlandsskogen
I studiecirkeln Kulning i skogen hos Folkuniversitetet i Stockholm får deltagare ta del av musikhistoria och tradition samtidigt som de får lära sig att använda sin röst på nya sätt. Kulning var ett sätt att kommunicera och locka på djuren när de betade runt fäbodarna under sommarmånaderna, och bygger på en lång tradition av funktionsmusik.
”Är det någon som behöver låna ett par gummistövlar? Jag har en extra regnkappa här också om någon behöver!” Är man ledare för en dag av kulning i skogen gäller det att vara extra förberedd när regnet börjar vräka ner. Musikern Maria Misgeld är van och vet vad som gäller när deltagarna anländer för att ägna en dag åt att ropa, sjunga – och slutligen kula.
Maria har kulat under flera decennier, är lektor i sång på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och leder regelbundet studiecirklar i både kulning, folkmusikkör och folksång genom studieförbundet Folkuniversitetet:
– De deltagare som söker sig hit kommer av olika anledningar. Vissa kommer av intresse för gamla traditioner och historia, andra för att hitta en kraft i sig själva genom rösten. Själv ser jag fortfarande kulningen som en slags funktionsmusik, om än på lite andra sätt än förr. Jag använder också kulning som ett uttryck i min musik, berättar Maria.
Folkuniversitetet har liksom flera andra studieförbund en lång tradition av att anordna studiecirklar med skapande inriktning. I infrastrukturen för Sveriges kulturliv har studieförbunden en bärande roll, något som Myndigheten för kulturanalys också beskriver i sin rapport Kulturanalys 2024.
– Studieförbunden spelar en viktig roll runt om i landet bland annat när det kommer till att hålla liv i och skapa intresse för våra äldre traditioner och uttryck. Det är spännande när ett sådant kulturarv möter nya deltagare och de får göra uttrycket till sitt, säger Morgan Öberg, chef för Enheten för statsbidrag studieförbund på Folkbildningsrådet.
Foto: Privat Maria Misgeld