Folkbildningen är en kraftfull resurs och experimentverkstad i arbetet med Agenda 2030
Folkbildningen är en viktig resurs i arbetet med Agenda 2030 med sin förmåga att snabbt ställa om för att möta nya behov i samhället. Folkhögskolor och studieförbund tar sig an en mängd olika utmaningar för att bidra till att lösa flera av agendans mål. Men folkbildningens frihet och särart måste värnas för att inte begränsa framväxten av nya kreativa lösningar. Det skriver Folkbildningsrådets generalsekreterare Maria Graner i ett blogginlägg.
Studieförbund och folkhögskolor i Sverige bidrar på en mängd olika sätt till flera delmål inom Agenda 2030, den färdplan framåt som världens länder enats om inom ramen för FN:s hållbarhetsmål. Det är särskilt tydligt för utbildningsmålet, påverkan på fattigdomsmålet, delar av jämställdhetsmålet och arbetet för minskad ojämlikhet, men också målen för ekonomisk tillväxt och anständiga arbetsvillkor.
Framgångsreceptet ligger i folkhögskolornas och studieförbundens dynamiska och värderingsdrivna verksamhet, deras pedagogiska syn och tron på människans inneboende kraft att utvecklas, själv och tillsammans med andra. Ur det kommer förmågan att snabbt möta och anpassa sig till skiftande behov i samhället och hos individer och grupper med olika utmaningar. En förmåga som syntes tydligt när folkbildningen snabbt mobiliserade under flyktingkrisen 2015, och som nu blir tydlig när merparten av verksamheten snabbt ställs om till distans på grund av spridningen av det nya Coronaviruset.
Folkbildningen är en tankeverkstad och praktisk experimentverkstad för arbete med agendan. Inom folkbildningen tar människor sig an en mängd olika utmaningar på flera områden kopplade till agendans olika mål. Folkhögskolor och studieförbund själva och i partnerskap med olika organisationer samlar människor som brinner för vitt skilda frågor. De lär sig om och gör praktiska insatser inom områden som till exempel jordbruksmetoder, biologisk mångfald, förnybar energi, klimat- och konsumentfrågor samt stöd för människor på väg ur kriminalitet och drogbruk.
Studieförbund och folkhögskolor bidrar även till Agenda 2030 genom att vara en arena där idéer, värderingar och tankar stöts och blöts. Folkbildningen finns i landets alla kommuner och har en förmåga att snabbt nå ut till en stor del av Sveriges befolkning. Med sina utbildningsformer, mötesplatser och sociala sammanhang lägger folkbildningen grunden för den hållbara, demokratiska och inkluderande samhällsutveckling som agendan pekar ut. Verksamheten i sig är en skola, övningsplan och arena för att förverkliga det samhälle som eftersträvas.
För individen bidrar verksamheterna till välbefinnande och hälsa. På olika sätt får människor en känsla av sammanhang, mening och upplevelse av samhörighet med andra i samhället. Folkbildningen ger möjlighet till socialt umgänge. Man möter andra som är intresserade av samma saker, men också de som ifrågasätter ens tankar och idéer. Många får för första gången uppleva att vara med och förändra samhället. För en del blir det vägen ur ensamhet och isolering. Åter andra får verktyg att förändra och ta sig vidare i livet. Effekter som i förlängningen ger avtryck på hälsa och välbefinnande i samhället i stort.
En viktig del av genomförandet av Agenda 2030 är medvetandegörandet av den och människors förståelse och engagemang för hur de själva kan bidra. Studieförbund och folkhögskolor arbetar redan idag med det. Detta är ett arbete som skulle kunna breddas för att nå ännu fler. Studieförbunden och folkhögskolornas styrka består inte i att någon ger folkbildningen specifika uppdrag att utföra, utan i att den själv söker sig till och tar sig an dem. Därför är det viktigt att fortsatt stödja utvecklingen av folkhögskolans och studieförbundens pedagogiska särarter, former och verksamheter i sig.
Ges folkbildningen tillräcklig frihet kommer den att hitta väl anpassade sätt att möta specifika problem, eller i fallet med Agenda 2030 specifika delmål. Lösningar kan, när de utvecklats, stärkas genom riktade stöd. Det är dock viktigt att inte låsa in dem i en allt för strikt form eftersom det kan komma att begränsa utvecklingen framåt. Man kan lura sig och tro att det går att köpa dessa tjänster på en marknad, där folkbildningen ses som vilken utförare som helst. Men man bedrar sig om man försöker isolera en lösning och köpa den separat, tagen ur sitt sammanhang. Det kan kanske vara effektivt för stunden men man riskerar att lägga krokben för folkbildningens förmåga att anpassa sig och dynamiskt möta samhällets förändring, nya problem och förutsättningar allt eftersom de uppstår.