På folkhögskolan odlar du din egen hållbarhet

En inplastad ekologisk tomat från Spanien, en konstgödslad från Sverige eller en torkad inlagd i olja som har rest genom tre världsdelar? Valen i butiken är många och alla känns lika fel. Du sätter händerna för öronen, lägger en besprutad tomat i korgen och tänker att du åtminstone kom ihåg att ta med tygpåsen till butiken.

Du höjer ett ögonbryn när jag råder dig att pausa jobbet och göra något helt annat, ta ett sabbatsår, gå en kurs på folkhögskola kanske. Vad ska du till folkhögskolan och göra, du som redan har ett jobb? Vill du verkligen ha jord under naglarna? Hur kul kan det egentligen vara att ha krävande diskussioner med ungdomar som har en tveksam relation med klockan, äldre tjänstlediga tanter i fotriktiga skor, och vaccinskeptiker som varken tar ansvar för skolarbetet eller smittspridningen? Men du vet inte hur du ska prata om maktlösheten. Oförmågan att möblera om i din nära omgivning, än mindre i den utanför. Du vågar inte undra högt hur världen som dina syskonbarn ska växa upp i kommer att se ut.

Du är skräckslagen inför svaret.

Så du rättar till skjortkragen, letar upp ett par funktionella skor och skriver ihop en ansökan till folkhögskolekursen Ekologisk odling – trädgård och hantverk.

Underskatta inte det självförtroende som en kontorsnisse kan utveckla av att arbeta med händerna i ett år. För varje dag som utbildningen pågår upplever du att ditt utrymme att påverka världen omkring dig växer: något händer i dig. Du börjar göra mer genomtänkta val.

Du lär dig att så, skola om och plantera ut grödor. Du torkar, fryser in och mjölksyrar skörden. Du börjar känna igen vilka av naturens vilda växter som du kan äta till middag, hur du bygger ett hus av lera och halm och hur äppelträden vill bli beskurna för att hålla sig friska. Du förstår mer om samarbetet mellan träden, jorden och svampen. Du börjar välkomna sorkarna, för en dag upptäcker du att deras bon är attraktiva för humlan om våren. Du övar på att lyssna in det som finns omkring dig för att bli en del av platsen i stället för att utnyttja den. Och sakta men säkert blir du en sån som.

En sån som betraktar skogen som ett skafferi och ett hem. En sån som täljer till en ny stekspade när den förra har smält på spisen. En sån som använder äppelskrutten från pajen till att göra äppelcidervinäger och plockar såpnejlika till schampo när det krisar. En sån som färgar garnet med växter i stället för att köpa ett som har badat i kemikalier. En sån som har makt att välja att återbruka i stället för att förbruka.

En tidigare höst hade du kanske samlat ihop resterna från din balkongträdgård, lagt dem i en påse och tagit med skräpet till återvinningscentralen. På vägen hem hade du åkt förbi en plantskola för att köpa jord och näring till nästa säsongs blomster. På folkhögskolan lär du dig att bygga kretslopp i stället – i år tar du frön som du kan så till våren och du tar vara på de vissna växtdelarna som kan bli ny jord att odla i. Sanden blir till guld.

När året är över och du kommer tillbaka till din gamla arbetsplats står kaffemaskinen på samma plats och du har samma dator som tidigare. Men det är något som har förändrats, och det är inte bara att du är klädd i lite mer färgglada linneplagg och hemstickade sockor. Du stänger av mejlen om du behöver använda datorn i ett möte. Du lyssnar när kroppen signalerar att du behöver ställa dig upp och röra på axlarna för att komma framåt i arbetet. Du påminner dina kollegor om att passa på att betrakta lövsprickningen när mötet är över. Mellan pauserna gör du en sak i taget och arbetet känns mer effektivt än på flera år.

Hemmavid får du tag i en odlingslott. Nästa år tar du och dina syskonbarn med tygkassen till den i stället. I kassen stoppar ni ner grödor som är både ekologiska, oinplastade och otransporterade på samma gång.

Lyssna noga så hör du hjärtat sjunga av glädje över att det fortfarande finns utrymme att påverka.