Från stad till land: min resa mot enad gemenskap

Under de senaste åren har mitt arbete och mina diskussioner ofta kretsat kring ämnet landsbygd. Jag har sett nya samverkansorganisationer poppa upp på jobbet, med skogen och marken i fokus. För er som inte känner mig, jag jobbar på Studieförbundet Vuxenskolan, ett studieförbund som precis valt landsbygder som ett av våra profilområden. Det är något som legat i vårt dna länge och som jag i min roll också varit talesperson för. Men faktum är att jag är en urban förortsbrud, och det får mig ofta att tänka på hur just jag hamnade här?

Under årens lopp i min strävan efter ett förenat och mer hoppfullt Sverige har jag kommit att inse att vi delar mer än vi tror. Så jag bestämde mig för att göra en lista över de tre mest slående likheterna mellan förorten och landsbygden:

• Identitetens kraft: Oavsett om du växer upp i förorten eller på landsbygden, präglas du av en stark identitet som formar dig och följer med dig genom livet. Den här identiteten är något som vi bär med oss, vart vi än går. Jag, som både är en urban själ och har jobbat med landsbygdsfrågor, har upptäckt att denna starka identitet är något som förenar oss. Både landsbygden och förorten skapar individer med stark stolthet över sin bakgrund.
• Samhällsengagemanget: Jag som rör mig mellan dessa miljöer har bekanta från landsbygden och förorten. De har ofta samma berättelser om sammanhållning och handlingskraft i sina samhällen. Som ett resultat av en allt för ofta bristfällig offentlig service och närvaro, har människornas vilja att hjälpa varandra blivit stark. Både informella nätverk och organiserade föreningar är nyckeln till mångas känsla av tillhörighet. Det är dessa ideellt arbetande eldsjälar som håller samhället samman.
• Distansen till makten: Oavsett om du bor några kilometer från politikens hjärta i Stockholm eller flera hundra kilometer bort, så är upplevelsen ofta densamma: makten varken ser eller hör dina behov. Avståndet till de beslutsfattande instanserna är påtaglig och skapar en gemensam erfarenhet för både Järva och Bräcke.

Så, det är kanske inte så konstigt att jag har funnit mitt hem inom landsbygdens studieförbund. I mötet mellan dessa likheter och skillnader finns möjligheten att bygga broar och förståelse mellan olika delar av vårt land. Det är en resa som jag ser fram emot att fortsätta utforska. Jag hoppas att ni känner igen er i min berättelse, oavsett om ni är en stadsbo, en landsbygdsinvånare eller någon mitt emellan. Jag har alltid varit engagerad i att göra makt och möjligheter tillgängliga för fler, oavsett om distansen har varit psykisk eller fysisk. Handlar inte jämlikhet egentligen om allas möjligheter oavsett formen på förutsättningarna?