Vi behöver demokrater, inte demokratitekniker

Många forskare blir glada när deras forskning prickar in tidsandan. Men jag hade gott kunnat klara mig utan det. Anledningen till att min avhandling om demokrati i civilsamhället ligger rätt i tiden är nämligen att demokratin är mer hotad nu än på 100 år.

Föreningslivet ses ofta som en demokratiskola. Det finns en utbredd föreställning om att människor lär sig demokrati genom att utöva den. Folkbildningen når närmre en miljon människor varje år och befolkningsstudier visar att mer än hälften av den svenska befolkningen engagerar sig ideellt. Det som händer i föreningar har alltså bäring på samhället som helhet. Hittills finns det dock få studier om vilken demokratisyn som förmedlas i föreningar. Vad lär sig föreningsaktiva om demokrati?

I min doktorsavhandling Demokrati på köpet? Demokratisynen i svenska föreningshandböcker 1949–2010 (Trinambai 2022) har jag undersökt utbildningsmaterial för föreningsutveckling från sex decennier. Böckerna kommer från många olika organisationer med vitt skilda verksamheter. Ändå uppvisar de stora likheter. Tonvikten läggs nästan alltid på de mer tekniska delarna av demokrati, som att följa stadgarna och att genomföra korrekta omröstningar. Demokratin tas för givet. Resonemang om exempelvis vikten av att alla förstår vad de röstar på eller reflektioner om demokratiska dilemman lyser för det mesta med sin frånvaro. Men tiden ger böckerna mer utrymme för delaktighet och inkludering, men i flera decennier har folkrörelserna fostrat demokratitekniker, inte demokrater.

Studieförbund är en central aktör för föreningsutbildningar, därför är det inte förvånande att en stor del av de föreningshandböcker jag undersökt är utgivna av studieförbund. Under hela 1900-talet var studieförbund drivande i frågor om medborgerlig bildning. De höll utbildningar i kommunalkunskap, arrangerade studiecirklar i politisk teori, upplät sina lokaler till debatter och mycket mer. Det är alltså inte som att det skulle ha saknats en mer reflekterande idédebatt om demokrati i den organiserade folkbildningen. Men i föreningshandböckerna syns det inte. Det verkar som att de i stor utsträckning levt sitt eget liv.

Regler och formalia är självklart en förutsättning för att demokrati ska fungera i praktiken. Men att följa dem leder inte per automatik till demokrati. Tvärtom kan den som är bevandrad i regelverket använda det som härskarteknik. Kunskap i demokratiteknik utan demokratisk övertygelse kan alltså leda till mindre demokrati.

Det finns ingen pensionsålder för föreningsengagemang och det är en del organisationer som domineras av förtroendevalda långt upp i åldrarna. Dessa personer kan ha lärt sig att driva en förening för 40 år sedan, kanske från en handbok som redan då var tio år gammal. Det i sig hade inte varit något problem, men min undersökning visar också att de flesta av dessa böcker inte presenterar föreningskunskap som ett utvecklings- och kompetensområde utan mer som en uppsättning regler att lära sig en gång för alla. Det kan leda till att föreningsaktiva känner sig fullärda och inte är öppna för nya idéer.

Under de senaste åren har en del ideella organisationer lagt stor vikt vid att utveckla innovativa metoder för att göra föreningslivet mer inkluderande och demokratiskt. Vissa av dessa metoder gör stor skillnad, men de når inte de förtroendevalda som skulle behöva dem mest – för att de tror sig vara fullärda.

Om vi köper resonemanget att ideella föreningar är en viktig demokratiskola finns det skäl att vara orolig. För det finns gott om exempel på auktoritära ledare som själva varit demokratitekniker – den yttre formen är det minsta problemet för någon som fritt vill kunna bestämma över innehållet. Här behöver folkrörelserna i allmänhet och folkbildningen i synnerhet vara en motkraft och visa att demokrati handlar om mer än val och omröstningar. Detta kommer kräva självrannsakan.

Studieförbunden har genom sin starka ställning som föreningspedagogisk resurs en unik position för att främja demokratin i civilsamhället. Redan idag pågår hundratals folkbildningsdrivna demokratiprojekt runtom i landet. Men samtidigt förekommer det fortfarande utbildningar i studieförbunds regi som lär ut omröstningsförfaranden på en förbryllande detaljnivå utan reflektion om vikten av att alla mötesdeltagarna förstår vad de röstar på. Allt för ofta får folkbildningens värderingar och pedagogiska principer inte genomslag i föreningsutbildningar. Att ändra på det kan göra stor skillnad.