”En livboj för demokratin i en utmanande tid”

Utmaningarna började för min del 1995 när amerikanska bombplan dundrade in över Europa och slog ut det serbiska artilleriet som vräkte granater över ett belägrat Sarajevo.

Vid den tiden befann sig närmare 70 000 flyktingar från forna Jugoslavien i Sverige – många så välutbildade och erfarna att de kunnat styra vilket litet land som helst. De blev målgruppen för University in Exile – en praktiskt inriktad utbildning på universitetsnivå kring återuppbyggnad och integration, som Svenska Helsingforskommittén (numera Civil Rights Defenders) och föreningen Ordfront tog initiativ till två år senare.

Då hade jag själv kommit igång som muntlig berättare. Men erbjudandet att lägga upp och genomföra den utbildningen tillsammans med Inger Björk på Röda Korset gick inte att motstå. Jag presenterade några tankegångar ur Robert Dahls klassiska verk Democracy and Its Critics för deltagarna – som insåg att de drabbats av en usel lösning på demokratins grundfråga: Vilket är egentligen folket som ska styra sig självt?

Utbildningen blev framgångsrik och 1999 kunde Leif Eriksson på Ordfront ge ut Dahls bok i min översättning. Vi hade spetsat till den svenska titeln – Demokratin och dess antagonister – utan att fatta hur det tilltaget skulle besannas några decennier senare.

Studiecirkeln

Boken blev kurslitteratur i statskunskap och trycktes i flera upplagor. Men den var för akademisk. Det borde räcka med att påminna deltagarna om alla hopplösa möten de genomlidit, för att få fram poängen med en demokratisk process.

Berättandet fick vänta. I stället samlade jag ihop några kollegor till en studiecirkel. Det gällde att göra en lättbegriplig sammanfattning av teorin och komplettera med en uppsättning slagkraftiga tillämpningar.

Vi utgick från våra egna bryderier. Hur kommer det sig till exempel att de flesta förbinder ordet ”demokrati” med deltagande, när den representativa demokratin bygger på att man överlåter styret åt andra? Vi gestaltade dilemmat i 4-hörnsövningen ”Demokratins två ansikten”.

Det var också svårt att få ordning på Dahls abstrakta demokratikriterier. Lösningen kom när vi gav dem en tidsdimension kopplad till de olika faserna i en beslutsprocess:

– Det ser ut som en livboj, sa processledaren Anders Holmberg. Utifrån den bilden kunde vi sammanfatta teorin i ett lättbegripligt Demokratins ABC. Sen testade Anders och jag materialet på kurser och workshops över hela Sverige.

Ship to Bosnia och civilsamhället

Här kunde värnplikten i demokratins tjänst ha slutat för min del. Men just vid den tiden upphörde Sida med sitt bidrag till föreningen Ship to Bosnia. Det formella och ekonomiska ansvaret för deras kulturhus i Lipnica måste lämnas över till lokala krafter. En känslig process som jag och Pernilla Johansson på DemokratiAkademin åtog oss att leda.

Samma dag som vi inledde överläggningarna – våren 2003 – invaderade USA Irak och deklarerade det oinskränkta kriget mot terrorismen. Sen dess har världen befunnit sig i ett slags undantagstillstånd med civilsamhället som terrorns måltavla och kontraterrorns främsta offer.

Uppdraget ledde till att Sida Civil Society Center (numera Sida Partnership Forum) bad mig leda verkstäder på deras praktikantutbildningar. Samtidigt började andra aktörer inom den civila sektorn att ta kontakt med oss. Det kunde gälla samarbete med ett riksförbund för hörselskadade i Kenya eller att stötta frivilligorganisationer i Irak och Palestina.

Vi kom att möta hundratals deltagare från världens alla hörn, som fascinerades av den svenska folkbildningstraditionen. De upptäckte hur gammal hederlig mötesteknik kunde kombineras med nya aktiverande arbetsformer. Och att sådant de i praktiken redan behärskade, lät sig ramas in av en lättillgänglig teori.

Folkbildningsmaterialet Demokratiska utmaningar

Materialet som vi tagit fram i vår studiecirkel visade sig vara relevant för människor från andra länder och kulturer. Men det gällde att strama upp och rensa bort: presentera teorin som en serie utmaningar på organisationsnivå, inom ett land och globalt. Bara behålla ett litet antal av de mest beprövade tillämpningarna.

2008 sammanställde jag med Pernilla Johanssons hjälp boken Demokratiska utmaningar. Samtidigt la en arbetsgrupp ut en internationell, flerspråkig version på sajten democracy.se. Med det gjort återupptog jag mitt berättande.

Femton år senare: Vad är det som har hänt?

Förra året fick jag den frågan flera gånger. Det gick inte att komma åt materialet på nätet och boken var slutsåld sen länge. Till slut tog jag kontakt med föreningen Ordfront och fick veta att sajten av misstag släckts ner under pandemin – och visst måste den återställas! Men då måste ju också materialet uppdateras, hörde jag mig svara – så som världen ser ut idag.

Så nu ger sajten en bakgrund till hur etno-nationalistiska krafter monterat ned demokratin i stora delar av världen på senare tid. Hur president Putin tagit sig rätten att invadera Ukraina. Hur FN inte kunnat sätta stopp för den palestinska katastrof som pågått sen 1948.

En ljusglimt stod att finna på organisationsnivå, när Sveriges första medborgarpanel i klimatfrågan genomfördes i våras. Där lockades inte deltagarna att betrakta varandra som menings-motståndare. I stället upptäckte de gemensamma dilemman – en rad demokratiska utmaningar som de delade med varandra.