"Oväntade möten berikar livet"

Jag har i hela mitt liv haft ynnesten att vara omgiven av konst och kultur på olika vis. Som tidigare Waldorfelev har konst och kultur varit en självklar del i min bildning och utbildning. Valet att sedan utbilda mig till dansare möttes av hejarop från min omgivning, likaså alla de år som jag har varit verksam som dansare och koreograf i det fria scenkonstfältet. Att jag har fått med mig konstens, kulturens och folkbildningens kraft och värde med modersmjölken råder det alltså ingen tvekan om. Därför ska jag här ta tillfället i akt att hylla den magi och potential som konst, kultur och folkbildning besitter och berikar samhället och livet med!

Mätbarhet

I en tid där många vill kunna sätta ett ekonomiskt värde på, eller mäta effekten av, olika politiska och ekonomiska prioriteringar ligger ibland folkbildningen och konsten pyrt till. Att försöka mäta och värdera subjektiva upplevelser och effekten av dessa är svårt och ger sällan själva innehållet rättvisa. Dess inneboende logik är en annan – en logik som istället handlar om att vidga perspektiven, bilda, frambringa ny kunskap, nya upplevelser och att utveckla omdömet. Den logik jag pratar om är kraften i de oväntade mötena med andra människor eller konstnärliga upplevelser.

Filosofen Jonna Bornemark skriver i boken ”Horisonten finns alltid kvar” om människans syn på kunskap, omdöme och förundran. Hon skriver att: ”Befinner vi oss i en miljö där det är viktigare att lyda manualer än att tänka själv, kommer omdömet inte att utvecklas utan kanske snarare avvecklas.” Hon föreslår istället att vi bör ägna oss mer åt att skapa miljöer där vi medvetet odlar vårt omdöme, vår klokhet och den praktiska kunskapen.

Oväntade möten i SCHABRAKET

I början av sommaren var jag på Almedalsveckan med studieförbundet NBV och kampanjen SCHABRAKET. Kortfattat är SCHABRAKET en ljudisolerad konstinstallation för oväntade möten – som en koncentrerad form av vad folkbildning är. I SCHABRAKET kan du utforska vad som händer inom dig när du möter en person som du aldrig tidigare har träffat, i ett samtal där ingen annan lyssnar. Tanken med SCHABRAKET är att inspirera till fler oväntade möten genom att skapa en värld där det oförutsägbara mötet och samtalet får ta mer plats i våra liv.

Under veckan bevittnade jag den otroliga kraften i några oväntade möten. Jag mötte ungdomar som haft en tuff start i livet, pensionärer med radikalt olika politisk hållning än jag själv och även mer likasinnade. Gemensamt för alla möten och samtal var att vi lyssnade på varandra med respekt och lyhördhet. Och när det sker, då vidgas perspektiven.

Just det att ha modet att öppna upp sig för en annan människa och vara ömsesidigt nyfikna på varandra – det gör att något stort kan ske. Jag förändras och blir mer än vad jag var innan, får nya perspektiv, ökad förståelse och mera kunskap. Livet blir rikare och det är något av det vackraste jag vet. Det kan till och med förändra livet för alltid.

Konst och nya horisonter

På liknande sätt är det med konstnärliga upplevelser. I mötet med en konstnärlig upplevelse kan vi spegla oss själva, bearbeta tidigare upplevelser och erfarenheter, få syn på vår samtid och formulera nya visioner för framtiden. Inte sällan när jag tar del av en utställning eller föreställning så ökar intensiteten i mig, både känslomässigt och tankemässigt. Tillvaron blir som förtätad, förtrollad eller helt avförtrollad. Ibland händer såklart nästan ingenting. Men alltid berörs mina sinnen på något vis. Och vad vore livet utan kroppens sinnen, med vilka vi upplever världen?

En av konstens viktiga funktioner är att skapa förutsättningar för förundran, fantasi och tillit för att på så sätt expandera förmågan att föreställa sig något nytt. Jag tror att det finns en poäng med att våga prova nya tillvägagångssätt för att lösa några av samtidens utmaningar, än med de tillvägagångssätt och logiker som lett oss hit där vi är idag. Jag anar att vi behöver prova tänka och göra radikalt nytt och annorlunda, och här tror jag att konsten och bildningen har en avgörande roll i samhällsutvecklingen.

Om att vara en handlande aktör i världen skriver Jonna Bornemark att: “Den politiska handlingen syftar till att forma om världen och är förbunden med fantasi och förmågan att föreställa sig en annan värld. Men fantasin får inte heller vara alltför långt från den existerande världen eftersom handlingen blir omöjlig om fantasin tappar kontakt med den verkliga världen.”

Min starka övertygelse är att vi ska göra mer av det vi vill se mer av i världen, och mindre av det vi vill se mindre av. För att dessa oväntade möten och upplevelser ska kunna äga rum är det helt avgörande att vi har en bred och generös folkbildning, likaså kulturskola, som kan bana väg för vidare bildning och utbildning på folkhögskolor och universitet i konstens tjänst. Detta i sin tur är en förutsättning och ett konkret sätt att värna en vital och levande demokrati.

Konst handlar också om det individuella och det kollektiva, om att bli berörd, känna gemenskap och engagemang. Om att bli drabbad och om att möta sig själv. Om sårbarhet, styrka, skönhet och drömmar. Den gemensamma kraften och att känna tröst. Konst uppmanar till och möjliggör reflektion, kreativitet, expansion och empati. Konsten talar direkt till våra sinnen och kan samtidigt förflytta oss genom tid och rum. Konst handlar också om att spränga gränser, känna frihet, vårda omdömet och att våga växa.

Inte minst fascineras jag av konstens förmåga att ställa frågor utan att ge svar – att istället låta betraktaren själv fundera, känna och tänka. Detta om något tror jag bygger resilienta samhällen med en bildad befolkning. Jag är övertygad om att upplevelser likt dessa – att få förfäras och förundras, individuellt och kollektivt, stärker folkhälsan och är en förutsättning för en sund, stabil och levande demokrati. Just därför behöver vi konsten och folkbilndnigen nu mer än någonsin. Hur vill du berika ditt liv?

Citaten av Jonna Bornemark är hämtade ur Horisonten finns alltid kvar - om det bortdömda omdömet (Volante, 2020).