En vecka av kulning, yoga och kulturarv på Malungs folkhögskola

Måndag

Det var inte riktigt så varmt och grönt som jag hade hoppats när jag klev av bussen vid Malungs folkhögskola strax efter lunch den första måndagen i maj. Tre kvinnor till i olika åldrar, en med en yogamatta fäst vid ryggsäcken gick av samtidigt. Vi tittade på varandra och log – ja, vi skulle alla till samma veckokurs: Kulning och Yoga. 

Jag har länge velat gå en kurs i kulning, som är en ordlös sångteknik en oktav över vanlig sång och som är starkt nog för att nå långt ute i naturen. Kombinationen av att sjunga starkt och att yoga kan vid första anblicken te sig märklig, men under veckan blir släktskapet uppenbart.

Redan första dagen fick vi en introduktion till kulningens teknik och prova på yoga. Men det visar sig också att vi på köpet i denna kurs kommer få en rejäl dos folkbildning om flera delar av vårt kulturarv. Dels ska vi besöka en fäbod, dels har vi i uppdrag att gruppvis fördjupa oss i fäbodens historia och funktion. 

Tisdag

Vi möts för frukost och känns redan som en grupp. Antagligen för att vi här i matsalen, som är full av andra deltagare från folkhögskolans fiol-, dans- och funkiskurser, bara känner igen varandra än så länge.

Vi börjar dagen med ett yogapass. Sedan får vi äntligen börja känna på vad kulning handlar om. Vi börjar i ropet. Alla har vi ropat någon gång och i vår naturliga förmåga att ropa finns en grund för hur kulningen sitter i kroppen. Att vi värmde upp med yoga känns plötsligt klockrent eftersom vi blev tvungna att använda oväntat många muskler för att få kraft bakom tekniken.

På eftermiddagen åker vi till den levande fäboden Arvselen. Här pågår en fäbodskurs som också går vid Malungs folkhögskola, och vi möter några av deltagarna. Täpp Lars, som driver Arvselen, ger oss en introduktion till fäboden och kopplingen till kulningen. Att kula var ett sätt att kommunicera för kvinnorna som levde på fäboden under sommaren. Med djuren, med varandra, med naturen och dess väsen.

Vi får också i uppdrag av vår lärare Ann-Sofi att göra våra första trevande försök till kulning. Vi enas i gruppen om att det är svårt – framför allt att ta den plats i luftrummet som kulningen innebär. Och i det samtalet skapas gemenskapen – vi kan bära svårigheterna tillsammans, och stötta varandra även om vi var och en måste göra jobbet.

Onsdag

Kulningsförsöken fortsätter och vi får kunskap om våra kroppar och röster och kopplingen däremellan. Efter gårdagens trevande försök börjar det kännas möjligt att jag – vi – kommer lära oss detta. Vi får också lyssna på andras kulning, och på vallåtar  – fäbodarnas folkmusik och kulningens syster. Vallåtar består oftast av några få toner och har text till skillnad mot kulningen. De fungerade som lugnande för djuren men även för att fördriva tiden då vallningen var ett ensamarbete.

Under eftermiddagen ska gruppuppgifterna knådas, och yogan följs av frigörande dans. Jag deltar först bara motvilligt men sedan dras jag med och blir förvånansvärt entusiastisk. Detta är också en slags bildning – att bli utmanad och upptäcka nytt!

På kvällen bjuder fiolkursen och danskursen upp till danskväll. Vi nybörjare får en halvtimmes introduktion till ett par folkliga danser och sedan drar det i gång. De som kan danserna bjuder generöst upp oss nybörjare, och även jag fick nästan till stegen till slut. En dag av frigörelse, framsteg och folkbildning!

Torsdag

Är det redan torsdag? Morgonen börjar med gruppredovisningar och kunskapsbyggande om fäbodarna i Sverige – och lite om dess motsvarigheter i andra länder. Vi får i halvklass testa att kula ner i en flygels akustikrum – och mötas av våra egna övertoner. Ann-Sofi ger oss individuell återkoppling och uppmuntring.

Efter ett yogapass har vi ledigt på eftermiddagen och jag passar på att besöka folkhögskolans bibliotek och gammelrum – ett minimuseum inrett med traditionella väggfasta möbler och väggbonader från den ursprungliga huvudbyggnaden.

Efter middagen ger vi oss ut på kvällskulning – vår examination, som det känns. Vi åker först till ett kvarnstensbrott, nu nedlagt efter 800 år av brytning. Här bland slagghögarna och träden får kulningen plötsligt en ny dimension. Det känns som att skogen möter mig i sången, och även fåglarna som drar igång sitt ackompanjemang. 

Vi improviserar samtidigt utspridda i landskapet, och på min mobil finns en inspelning. Jag njuter när jag nu lyssnar på den för att få inspiration till denna blogg. Det är trevande och ofärdigt jämfört med de professionella kulerskor vi fått lyssna på, men så vackert i sin enkelhet.
Vår avslutande kulningsövning sker vid Hättsjön. Vi sprider ut oss efter att ha fått en nummerordning, och i tur och ordning får vi eget utrymme att ropa, testa och kula ut över vattnet. Vårt eget eko och korpen i tallen svarar oss.

Fredag

Ett sista yogapass och en sista samling för att knyta ihop säcken, innan vi delar en sista lunch och skiljs åt. Vi som blivit en grupp och varandras sammanhang under en vecka. Vi har mötts, utvecklats och skapat nytt tillsammans, och på köpet fått folkbildning om fäbodväsendet och dess betydelse i de delar av landet det varit utbrett. Vi är inte riktigt samma människor som kom hit i måndags, strax efter lunch, bara för fyra dagar sedan.