Möjligheter och utmaningar i digitaliseringen av folkbildningen
I en ny rapport från Folkbildningsrådet har forskare vid Göteborgs universitet undersökt hur folkbildningen som bildningsform påverkas av en alltmer digitaliserad verklighet. Rapporten visar att det finns en ambivalens inför de möjligheter och utmaningar digitaliseringen för med sig, och där den stora frågan ofta blir: vad händer med det folkbildande mötet i en alltmer digitaliserad värld?
Enligt rapporten Digitaliserad folkbildning är både folkhögskolor och studieförbund i hög grad digitaliserade, på olika nivåer i verksamheten. I bildningsverksamheten märks digitaliseringen dels genom rent kunskapsinnehåll, såsom när kurser och studiecirklar ger internetovana personer kunskap i att hantera allt från e-legitimation till sociala medier, dels genom digitala verktyg som ger nya pedagogiska möjligheter och arbetssätt för lärare och ledare. De nya undervisningsformerna kan dessutom göra folkbildningen tillgänglig för personer som har svårt att ta sig till en fysisk kurs eller studiecirkel på grund av exempelvis funktionsnedsättningar, eller på grund av geografiska avstånd.
– Digitaliseringen kan medföra många uppsidor för folkbildningen genom att möjliggöra en större spridning av kurser, eller ytterligare anpassa utbildningsmaterialet efter deltagarnas behov. Samtidigt märks en oro för vad som händer med folkbildningen som bildningsform när delar av den flyttar ut på nätet, säger Eva Åström, utredningsansvarig på Folkbildningsrådet.
Enligt forskarna kommer tankar om det fysiska mötet upp i nästan alla samtal med anställda, ledning och deltagare på både folkhögskolor och studieförbund. I samtalen uppstår frågor kring vad just ett digitalt folkbildningsmöte egentligen innebär. I det sammanhanget framhävs i rapporten folkbildningens tradition av kreativitet, flexibilitet och lyhördhet som något som kan göra det möjligt att bibehålla folkbildningens särart även under ändrade förhållanden. Folkbildningen har dessutom enligt rapporten en viktig roll att spela för att demokratisera den digitala bildningen i samhället.
– Det är tydligt att det råder en ambivalens inom folkbildningen inför de nya och digitaliserade arbetsformerna. Oro och farhågor blandas med nyfikenhet och insikter om nya möjligheter och arbetssätt. Blir folkbildningen något annat än den varit när den behöver anpassa sig till ett alltmer digitaliserat samhälle? Den här rapporten ger inga tydliga svar på detta, men hjälper oss att ställa goda frågor och sätta riktningen framåt i en tid av stora förändringar, avslutar Eva Åström.
Om rapporten
Digitaliserad folkbildning redovisar resultaten från en utvärderingen som gjordes under 2023. Utvärderingen har genomförts och sammanställts av Alexandra Söderman och Hans-Åke Höber (Göteborgs universitet) på uppdrag av Folkbildningsrådet.