“Det här gänget är det mest värdefulla i mitt liv”
På folkhögskola kan man delta utifrån sina egna förutsättningar, och aktiviteter och undervisning anpassas efter individens och gruppens behov. Folkhögskoledeltagaren Magda berättar om hur hon och de andra på kursen Min resa med musik och dans på Brunnsviks folkhögskola får möjlighet att lära sig mer om musik, utveckla sin kreativitet och studera andra ämnen tillsammans. Blogginlägget är en bearbetning skriven av Lena Svensson efter en intervju till en rapport.
Det var en slump att jag kom med på kursen ”Min resa med musik och dans”. Tidigare hette den ”Revyresan” och startades av en teatergrupp mest på lek. Sen jag började kursen sen har det hänt så mycket, nu är den mitt allt! Jag älskar att sjunga och spela teater. Jag vill lära mig mer om det och vill studera musik.
Vi är många i gruppen i olika åldrar, jag har fyllt 30. Det har blivit flera, för det är många som vill vara med. Men vi har bra kontakt med varandra trots våra olika funktionsnedsättningar. Vi hjälper varandra, vi finns till för varandra. Vår lärare som håller i kursen är som en reservmamma för oss allihop. Vi som har gått länge är mentorer för de nya som kommer. Sedan får de ta över när det kommer någon ny. Vi samarbetar. Här får man vara den man är och var och en får utvecklas i sin takt.
Vi har ett schema i kursen som är lika varje vecka, fem dagar i veckan. Att ha rutiner är väldigt viktigt för oss. På måndagar har vi en samling och vanligt klassmöte. Det ligger olika ämnen på schemat senare under veckans dagar. Till exempel har vi enkel matematik som är anpassad efter vad olika deltagare klarar. Vi har också talövningar, svenska med manusläsning och yoga, fysträning med övning i hur man ska gå och stå på scen. En dag varje vecka håller vi till i riktiga teaterlokaler. På kursen har jag också lärt mig sångteknik och här har vi en sångpedagog som hjälper till.
Innan jag kom in på den här kursen gick jag gymnasiet. Det var inriktning estet på ett särgymnasium. Jag ville studera musik. Jag flyttade till stan där den skolan ligger då. Det var en bra skola men på den tiden var jag väldigt blyg. Jag sa inte mycket. Sen kom jag med på den här kursen på folkhögskola. Efter några år så flyttade jag tillbaka till min hemstad och nu pendlar jag med tåg fem dagar i veckan.
På fritiden vill jag helst vara ensam. Veckorna med ”Min resa” är intensiva med människor runt omkring mig hela tiden. Fritiden är min egen tid. Då tar jag hand om mig själv och är osocial. Men jag lyssnar på musik jämt, det är en stor del av mitt liv.
När jag tänker på vad som är viktigt i livet så är det det här gänget. Det är det mest värdefulla för mig. Utan dem finns inte jag. De dömer inte, frågar inte ut en. De ser mig här och nu. Det här är min familj nummer två. Vi får vara med i gruppen så länge vi vill. Jag har inga bestämda framtidsplaner. Det visar sig. Jag tar nuet som det är, dag för dag. Det blir som det blir, som vår teaterledare brukar säga. Jag jobbar med henne, och jag lär mig saker varje dag.
I höstas hade vi konsert i en kyrka, och det var fullsatt. Då ser alla kärleken som finns. Vi står varandra väldigt nära. Mitt tips är att du ser oss live, då får du se hur det fungerar.
Berättat för Lena Svensson av Magda, Magdalena Annergren Tusendaler i en deltagarintervju i arbetet med Folkbildningsrådets rapport till Regeringen Folkhögskolans deltagare med intellektuell funktionsnedsättning 2023.
Fotograf: Henrik Eriksson
Skribent
Lena Svensson
Lena har arbetat på Ölands folkhögskola i många år, bland annat som lärare på allmän kurs. Hon har även intervjuat deltagare till en rapport på uppdrag av Folkbildningsrådet. Fotograf: Michelangelo Miskulin