"Inte trolleri – men banne mig lite magiskt"

För oss som är intresserade av landsbygdsfrågor är platsen en naturlig utgångspunkt. Vi menar att Sverige står starkt när många olika platser har möjlighet att leva. Vi driver på för att öka förståelsen för hur faktorer som avstånd och gleshet påverkar utvecklingen. Det behövs. Ta våra statliga myndigheter. Ofta tror de att en likadan lösning räcker för hela landet – inte sällan med städernas förutsättningar som grund.

I det perspektivet är den organiserade folkbildningen unik. Den formas i nära relation med lokalsamhället. Med de behov som på många sätt ser likadana ut oavsett hur utsikten från köksfönstret ser ut, men också skiljer sig åt i viktiga avseenden. Ett programutbud som funkar i Stockholm funkar kanske inte i Stocke – och vice versa.

Folkbildningen vidgar världen

En annan utgångspunkt är att förstå hur det påverkar synen på världen att leva i landsbygder. Å ena sidan visar forskning att förtroendet för våra demokratiska institutioner minskar i takt med att avståndet ökar till närmsta kommuncentra. Det finns en känsla av att missgynnas vilket riskerar att driva på polariseringen. Å andra sidan finns tillit och hjälpsamhet i lokalsamhället, en närhet som kan vara svår att känna där allt myllrar.

Också i det perspektivet kommer folkbildningen med gåvor. Genom den demokratiska skolningen såklart – både historiskt och i nutid. Men också genom att den vidgar världen och får oss att växa. Och inte minst när den flätar samman människor på platser där bristen på mötesplatser annars är lika stor som bristen på C-vitamin under 1400-talets upptäcktsresor.

Genom historien mot framtiden

En tredje utgångspunkt gäller tiden. Förutsättningar ändras, ibland förskjuts hela paradigm. Landsbygderna måste hela tiden ses i sin tid.

Och kanske är det folkbildningens förmåga att helt lösa upp det linjära i våra liv som jag gillar allra mest. Den förflyttar oss mellan tidsrymder. Genom kursverksamhet som ger oss rötter. Håller traditioner och kunskap från förr levande. Genom kursverksamhet som rustar oss för framtiden – inte minst när det gäller frågor kring krisberedskap och grön omställning.

Ett exempel från våren 2024 finns i Orsa, där Hela Sverige ska leva tillsammans med ett studieförbund rustar befolkningen med kunskap inför folkomröstningen om en vindkraftsetablering. Folkbildningen bidrar där med en neutral arena för ett mer demokratiskt förankrat beslut i en fråga som visat sig kunna splittra samhällen.

En politik för samtidens landsbygder

Samtidigt är det viktigt med balansen mellan nuet och framtiden.

Jag brukar tänka på Elise och Victor i Isabelles Ståhls dystopiska debutroman Just nu är jag här, från tiden när Sveriges nuvarande landsbygdspolitik lanserades. På konflikten där Victor vill planera för framtiden för att kunna leva i nuet. Och hur Elise menar det motsatta i sitt fruktlösa sökande efter mening.

Inom Regeringskansliet pågår just nu ett arbete med att utveckla en ny landsbygdspolitik, med ambition att regeringen ska lägga fram en proposition före nästa val. Den nuvarande som är från 2018 bygger på 75 förslag och sedan dess har världen förändrats genom en serie kriser och krig. Det är därför ett välbehövligt projekt som startat.

Lika snabbt som Elise fixar en ny date på Tinder kan jag skriva en ny lista med politiska förslag som verkligen skulle kunna bidra till livet i landsbygder.

Förståelse, handlingskraft och kreativitet

Men här är det tid för avbön: Jag tror inte längre blint på politiska punktlistor. Visst ser de bra ut på presskonferenser. Samtidigt låser de lösningarna vid en viss tid – och allt som följer av den. När världen ändras snabbt behöver vi andra förmågor. Som att snabbt förstå ett skeende. Handlingskraft och kreativitet. Omdöme. Utan att tumma på grundläggande värderingar.

Jag tror att folkbildningen i landsbygder bidrar till ett bättre samhälle idag – och jag tror dess roll blir ännu viktigare i framtiden. Den bidrar med just den där förmågan att snabbt formas efter föränderliga behov i både tid och rum. En landsbygdspolitik som vill göra skillnad behöver ta vara på det. Vi behöver en organiserad folkbildning med hög kapacitet att utveckla – inte bara överleva.

Folkbildningen i landsbygder är en brygga mellan det som varit och allt som väntar, silat genom nuet. Den punkt som rymmer hela livet.

Det är inte trolleri direkt. Men banne mej lite magiskt.