Folkbildningen viktig för engagemanget i lokalsamhället

Kaffeservering på hembygdsgården. Foto: Michael Folmer & Mostphotos

Folkbildningen berikar kulturlivet på landsbygden och skapar viktiga mötesplatser för samhällsengagemang och kompetensutveckling. Samtidigt är den ofta integrerad med – och beroende av – det omgivande lokalsamhället. Det visar en ny rapport från Folkbildningsrådet.

Studieförbund Folkhögskola Forskning
Senast uppdaterad:

Folkbildningen finns i hela Sverige. Förra året erbjöds studiecirklar i landets 290 kommuner och långa folkhögskolekurser i 154 av dem. Men vilken betydelse har folkbildningen för mindre lokalsamhällen? Och hur viktig är den lokala förankringen för själva folkbildningens utveckling och fortlevnad?

De frågorna har varit utgångspunkten för rapporten Folkbildning i landsbygder som tagits fram av Folkbildningsrådet i samarbete med fem civilsamhällesforskare.

En inbäddad folkbildning

Rapporten beskriver folkbildningens förhållanden på tre olika geografiska platser i tre olika typer av landsbygd, nämligen jordbruksbygd, skogsbygd och industribygd. Forskarna har genomfört 38 intervjuer med företrädare för folkhögskolor och studieförbund liksom med deltagare, ortsbor och kommunanställda som på olika sätt verkar inom eller nära den lokala folkbildningen. Den bild som träder fram är den av en folkbildning som många gånger är inbäddad i lokalsamhället – men hur och i vilken utsträckning varierar.

– Studieförbunden verkar idag främst genom det övriga civilsamhällets organisationer och har sällan egen, fristående verksamhet. De fyller en viktig funktion när det handlar om att bilda nätverk och kanalisera lokalt engagemang men blir samtidigt mindre synliga för lokalbefolkningen. För dem är det inte alltid tydligt vad som är folkbildning och inte, säger Pelle Åberg, docent i statsvetenskap och en av forskarna bakom rapporten.

Pelle Åberg är docent i statsvetenskap och lektor vid Centrum för civilsamhällesforskning vid Marie Cederschiöld högskola. Foto: Marie Cederschiöld högskola.
Pelle Åberg är docent i statsvetenskap och lektor vid Centrum för civilsamhällesforskning vid Marie Cederschiöld högskola. Foto: Marie Cederschiöld högskola.

Folkhögskolan vitaliserar bygden

Rapporten ger en uppdaterad analys av hur folkbildningen ser ut i praktiken. Det menar Eva Åström, som är utvärderingsansvarig på Folkbildningsrådet. Hon känner igen mönstret från tidigare studier som tittat på kontextens betydelse för folkbildningen:

– I miljöer där det finns ett engagerat civilsamhälle blir folkbildningen stark och tvärtom. Vi har sett samma sak i marginaliserade stadsdelar: I områden med svagt lokalt engagemang är det svårare för folkbildningen att etablera sig.

Även analysen av folkhögskolans roll i bygden är viktig att ta fasta på, menar Eva Åström. I mindre samhällen på landsbygden har den ofta en vitaliserande funktion.

– Från att vara en utbildningsform sprungen ur bygdens specifika behov är folkhögskolan idag något som lockar folk utifrån. Genom kurser, tillresta deltagare och anställda tillför folkhögskolan något nytt till bygden, säger Eva Åström.

Landsbygdens betydelse för folkbildningen

Forskarnas ansats var från början att undersöka folkbildningens betydelse för landsbygden. Men det stod snart klart att det var minst lika viktigt att titta på hur folkbildningen formas av landsbygderna.

– Folkhögskolor och studieförbund har en historia av att vara djupt förankrade i civilsamhället och de lokalsamhällen man verkar i. För att fortsätta vara relevanta är det viktigt att inte tappa det. Den lokala identiteten och engagemanget har format folkbildningens verksamheter och det är viktigt att man fortsatt kan göra anpassningar efter bygdens behov, säger Pelle Åberg.

Omslag till rapporten Folkbildning i landsbygder. Illustratör Emma Hanquist

Om rapporten

Folkbildning i landsbygder undersöker folkbildningens betydelse för människor och lokalsamhällen i tre utvalda svenska landsbygder. Rapporten presenteras vid Reglabs årskonferens i Jönköping, 7 – 8 februari 2024.