”Livet är en kamp för våra ukrainska deltagare”

Krigsvåren 2022 åkte vi till Verköhamnen i Karlskrona och välkomnade de ukrainare som anlände med färjan från Polen. För oss på Litorina folkhögskola var den en självklar sak att göra. Vår östersjöprofil har fokus på språk och kultur från elva länder och ett av dem är Ukraina.

I normalfallet möter vi dessa länder genom teoretiska lektioner, grupparbeten, föreläsningar, filmer och årliga studieresor. Nu tog vi plötsligt ett steg i en ny riktning, från det vardagliga arbetet till att ta emot flyktingar. Vi tog först emot dem på allmän kurs och sedan i projekten Care of Folkbildningen och Fast Care of Folkbildningen.

Det var ett steg som kändes både kort och naturligt för oss att ta. Så sent som 2019 hade vi gjort två resor till Ukraina och många på skolan, såväl deltagare som personal, kände en personlig närhet till landet och dess invånare som nu flydde från krig.

Det vi är bäst på

Under 2023 tog vi på Litorina emot två grupper av ukrainare. Språknivåerna var i början väldigt varierande inom grupperna men vi kämpade på med språkträning, arbetsmarknadsinsatser och samhällsorientering.

Vi ordnade samarbeten mellan olika grupper på skolan för att ge möjlighet till språkträning och social samvaro. Vi gjorde studiebesök, lagade mat tillsammans och träffade olika lokala samverkanspartners.

Vi gjorde det vi är bäst på – vi utövade folkbildningspedagogik. Det handlar om att möta deltagaren där hen befinner sig, känslomässigt och praktiskt.

Och framför allt gav vi inte upp.

För livet var – och är fortfarande – en kamp för våra ukrainska deltagare. Kampen stavas osäkerhet. Osäkerhet om nutiden, framtiden, barnen, föräldrarna och livet sett från vilken vinkel som helst.

Så gick det sen

Det som hände sen, var det som förmodligen hände med många ukrainare runtom i Sverige. De blev trötta, vi blev trötta. Många tappade fotfästet, några åkte tillbaka till Ukraina och sedan tillbaka till Sverige.

Idag kan vi se att våra ukrainska deltagare har hittat till arbete, SFI och praktik. Vissa har sökt sig vidare till folkhögskolans ordinarie kurser.

Vi ser också att de har fått nya vänner. De har fått kunskap om Sverige och erfarenhet av att klara sig i ett nytt land i en svår situation.

Och vi på Litorina har också dragit lärdom av projekten. I mötet med de ukrainska kursdeltagarna har vi fått leva som vi lär. Vi har måst lita på idén om samarbete, praktiserat våra värdegrundstankar om demokrati i verkligheten och påmint oss själva om att inte ge upp. 

Framförallt, om att aldrig ge upp.